Kapitel 38: Att rädda en prinsessa

De återvann sin styrka tillsammans. Junia var utmärglad efter veckorna i den mörka cellen utan mat, och hennes muskler hade förtvinat av att vara stillasittande, stillaliggande. Martians ritual hade spräckt båda Dokaius trumhinnor, han hade svårt att andas och han började väldigt lätt att blöda näsblod. Hela hans kropp värkte. Den första tiden sa de… Fortsätt läsa Kapitel 38: Att rädda en prinsessa

Kapitel 37: Hotet från underjorden

”Relam!” Eraim Chartsins röst kom rullande ut från Harirs stadsmurar, starkare än någon röst har rätt att vara. Armén hade slagit ett järngrepp om huvudstaden för tre dagar sedan, men det här var första gången Chartsin reagerade på sin situation på något uppenbart sätt.  Bortsett från slakten av Relams spejare. Relam svor för sig själv.… Fortsätt läsa Kapitel 37: Hotet från underjorden

Kapitel 36: Brevet från Mikeloto

”Godmorgon, fångvaktarn.” Antonius tittade från Johoro, som stod alldeles ovanför honom, till Petoro. Erkoro och Fredriko var också där och de höll en bunden och – som det såg ut – väldigt arg Annelie mellan sig. Förbannat!  Antonius hade inte ens tänkt tanken att de intagna skulle vända och ge sig på honom. ”Upp och… Fortsätt läsa Kapitel 36: Brevet från Mikeloto

Kapitel 35: Förlorade platser

Maivi hade tagit sig in i Harir sex dagar tidigare, men hennes sökande efter Serena hade varit utan framgång. Att bland de hundratusentals människorna i huvudstaden lyckas hitta en specifik kvinna skulle även i vanliga fall vara stort sett utsiktslöst. Nu måste hon dessutom kämpa mot den misstänksamhet som magus Chartsins maktövertagande hade fört med… Fortsätt läsa Kapitel 35: Förlorade platser

Kapitel 33: Doktor Martians ritual

Lungorna brände i bröstet. Dokaius stängde försiktigt dörren och sjönk ihop mot väggen. Han ansträngde öronen, försökte stänga ut bultandet av sitt eget hjärta. Han var vältränad och kunde vandra eller jogga långt utan att trötta ut sig, men snabba språngmarscher var inte hans starka sida. Långsamt vande sig ögonen vid halvdunklet i huset. Två… Fortsätt läsa Kapitel 33: Doktor Martians ritual

Kapitel 32: Toyies uppgift

De drog fram som en svärm gräshoppor. Där den kungliga armén passerat fanns ingenting att äta eller dricka på flera kilometer i vardera riktning. Tystnaden var total, alla djur och fåglar hade flytt långt från den plötsliga invasionen av människor. En så stor truppstyrka hade inte rört sig söderut sedan slutet på tredje knyttkriget. Relam… Fortsätt läsa Kapitel 32: Toyies uppgift

Kapitel 31: Munkar och rebeller

Dokaius vaknade på en brits. Han satte sig upp. Dumt. Huvudet värkte och rummet snurrade. Någon rusade mot honom. Han försökte se vem. Smärtan blev för mycket. Han föll ner i mörker. Dokaius vaknade en andra gång. Nu låg han i en säng. Han höll ögonen stängda för att inte bjuda in ljuset och smärtan… Fortsätt läsa Kapitel 31: Munkar och rebeller