Kapitel 36: Brevet från Mikeloto

”Godmorgon, fångvaktarn.” Antonius tittade från Johoro, som stod alldeles ovanför honom, till Petoro. Erkoro och Fredriko var också där och de höll en bunden och – som det såg ut – väldigt arg Annelie mellan sig. Förbannat!  Antonius hade inte ens tänkt tanken att de intagna skulle vända och ge sig på honom. ”Upp och… Fortsätt läsa Kapitel 36: Brevet från Mikeloto

Kapitel 27: Vad de borde ha gjort

Han hittade Kaleto först. Den inbundne unge mannen stod bara tio minuters vandring från Dohrgården. De andra hade förmodligen tröttnat och lämnat honom.  Om de hade försökt sig på det här när det var kallt ut ute så skulle Kaleto ha frusit ihjäl, tänkte Antonius. Nu var Kaleto stressad och rädd, och förmodligen hungrig, men… Fortsätt läsa Kapitel 27: Vad de borde ha gjort