Kapitel 52: Tillbaka till berget

Hon måste tillbaka till grottstaden. Maivi hade in i det sista varit osäker på om hon borde berätta om Teihvars alver under rådsmötet. Till sist hade hon bestämt sig för att inte göra det, men hon ville ändå tillbaka till berget så snart som möjligt. Det var inte hennes sak att lova bort folkets hjälp,… Fortsätt läsa Kapitel 52: Tillbaka till berget

Kapitel 51: Vad allt handlar om

Nobog hatade att vara general.  Hon var bra på det, vilket var en av anledningarna till att hon hatade det. I stridens hetta höll hon sig kall och beräknande, och sände medvetet tio i döden för att rädda hundra, eller hundra i döden för att rädda tusen. På ett ögonblick avgjorde hon vilka som kunde… Fortsätt läsa Kapitel 51: Vad allt handlar om

Kapitel 50: Krigsfånge

Junia levde i en saga. Runt omkring henne fanns knytt, troll och alver. De leddes av en obesegrad mästergladiator från Vinland, som hade färdats hit på en supersnabb svävande farkost byggd med teknik ingen förstod, genom en magisk underjordisk gång från kejsar Khomondurs tid. Linuto, som hon känt hela sitt liv och trodde att hon… Fortsätt läsa Kapitel 50: Krigsfånge

Kapitel 49: Magus Chartsins historia

”Alla trodde att jag skulle följa i min fars fotspår.” Magus Chartsin såg inte på henne när han pratade, utan tittade ut genom fönstret mot öster. Maivi väntade på att han skulle fortsätta.  ”Jag hade alla förutsättningar: jag var äldste son och jag var intelligent och hade talang. Men jag var aldrig intresserad. Varför stanna… Fortsätt läsa Kapitel 49: Magus Chartsins historia

Kapitel 47: Fiendens fiende

Yheknytten var värre. Soma-is-erems armé krossade de få gheolkrigare som vaktade östra porten och vällde in i staden. De mötte inget motstånd, men alverna varnade för att Meishur fanns där – och nordknytten. Linuto gick långt fram i armén tillsammans med Winson och Nobog. Tanken var att de förhoppningsvis skulle kunna övertyga Harirs invånare och… Fortsätt läsa Kapitel 47: Fiendens fiende

Kapitel 39: Sällskap i Linutos huvud

Det där är inte en människa. Mannen böjde sig fram och rörde vid Linutos panna och handled. En ljusblixt bländade Nobog, och när hon kunde se igen var både Linuto och mannen borta. ”Vad ...” sa Winson, men vad han sa efter det överröstades av knytten, som ropade och klappade i händerna och dansade. Nobog… Fortsätt läsa Kapitel 39: Sällskap i Linutos huvud