Kapitel 51: Vad allt handlar om

Nobog hatade att vara general.  Hon var bra på det, vilket var en av anledningarna till att hon hatade det. I stridens hetta höll hon sig kall och beräknande, och sände medvetet tio i döden för att rädda hundra, eller hundra i döden för att rädda tusen. På ett ögonblick avgjorde hon vilka som kunde… Fortsätt läsa Kapitel 51: Vad allt handlar om

Kapitel 50: Krigsfånge

Junia levde i en saga. Runt omkring henne fanns knytt, troll och alver. De leddes av en obesegrad mästergladiator från Vinland, som hade färdats hit på en supersnabb svävande farkost byggd med teknik ingen förstod, genom en magisk underjordisk gång från kejsar Khomondurs tid. Linuto, som hon känt hela sitt liv och trodde att hon… Fortsätt läsa Kapitel 50: Krigsfånge

Kapitel 47: Fiendens fiende

Yheknytten var värre. Soma-is-erems armé krossade de få gheolkrigare som vaktade östra porten och vällde in i staden. De mötte inget motstånd, men alverna varnade för att Meishur fanns där – och nordknytten. Linuto gick långt fram i armén tillsammans med Winson och Nobog. Tanken var att de förhoppningsvis skulle kunna övertyga Harirs invånare och… Fortsätt läsa Kapitel 47: Fiendens fiende

Kapitel 45: En stad i ruiner

Det kunde inte vara på riktigt. Det borde inte vara på riktigt. Överallt runt omkring honom låg döda människor, döda män, kvinnor och barn. Några timmar tidigare hade staden varit levande. Nu var den en gravplats. Aska blandade sig med regnet som föll, aska från alla de byggnader som brann. Ingenting var helt, ingenting återstod.… Fortsätt läsa Kapitel 45: En stad i ruiner

Kapitel 43: Prinsessan och token

”Vi kan inte stanna här.” ”Jag vet det”, sa Dokaius.  ”Hur länge har väringen varit borta nu?” sa Evangeline.  ”Fyra timmar kanske.” Dokaius gick ett varv till i källarrummet. Evangeline fortsatte att hålla honom med blicken. ”Vi kan inte stanna här”, sa hon en gång till. Hon hade sagt det om och om igen den… Fortsätt läsa Kapitel 43: Prinsessan och token

Kapitel 41: ”Mörkret följer dem”

”De är på väg. Mörkret följer dem.” Junia tittade förvånat på Martian. ”Vad pratar du om?” Martian såg irriterad ut. ”Jag vet inte”, sa han. ”Tidigare har jag kunnat sammanfoga de insikter jag får i en större helhet. Men nu är allt utan kontext.” Han suckade. ”Det är som att jag håller på att bli… Fortsätt läsa Kapitel 41: ”Mörkret följer dem”

Kapitel 38: Att rädda en prinsessa

De återvann sin styrka tillsammans. Junia var utmärglad efter veckorna i den mörka cellen utan mat, och hennes muskler hade förtvinat av att vara stillasittande, stillaliggande. Martians ritual hade spräckt båda Dokaius trumhinnor, han hade svårt att andas och han började väldigt lätt att blöda näsblod. Hela hans kropp värkte. Den första tiden sa de… Fortsätt läsa Kapitel 38: Att rädda en prinsessa

Kapitel 25: ”Förlorade son, du har funnits skyldig”

”Förlorade son, du har funnits skyldig.” Magus Eraim Chartsin satte sig upp med ett ryck. Rösten hade ljudit klart och tydligt, men han visste att det bara var i hans eget huvud. ”Förlorade son, du har rört dig bort från den sanna vägen.” Där! Eraim hade snabbt vaknat helt, och när rösten kom tillbaka lyckades… Fortsätt läsa Kapitel 25: ”Förlorade son, du har funnits skyldig”

Kapitel 19: Den siste rojalisten

Magus Eraim Chartsin stod på toppen av kungapalatsets högsta torn. Harir bredde ut sig nedanför, med hela dess mångfald av färger och former. Även om Eraim inte gav mycket för dess monarker, var han ändå tvungen att erkänna, i alla fall för sig själv, att de tidiga kungarna av Ireus hade vetat vad de gjorde… Fortsätt läsa Kapitel 19: Den siste rojalisten

Kapitel 17: En ny härskare

Magus Eraim Chartsin hade en utomordentligt god morgon.  Han stod på toppen av Harir slotts högsta torn och såg ut över staden. Långt nedanför höggs de sista av palatsvakterna ner. Grupper av gheolkrigare under ledning av Xersektens mörkerpräster hade redan tagit över alla viktiga positioner i slottet och i staden, och han kontrollerade stadsmuren. De… Fortsätt läsa Kapitel 17: En ny härskare