Kapitel 58: Linuto och Draken

Lika snabbt som paniken började, lika snabbt slutade den. Överallt stannade soldater, vände sig om, stirrade med uttryck av förvåning och förundran. Alvernas attack mot Meishur hade gett dem tillbaka något de trodde var förlorat för alltid.  Hopp. Men det var inte nog. Vilka alverna än var, hade deras taktik misslyckats och de flydde från… Fortsätt läsa Kapitel 58: Linuto och Draken

Kapitel 57: Högmod går före fall

Maivi kunde inte ta in Draken som steg mot himlen, så hon blockerade tanken på hur den skuggade hela staden och fokuserade på Meishur där han stod ensam på muren med Eldsdroppen i sin hand.  Älvdrakarna dök mot halvmannen och deras skrin ekade över slätterna. De släppte loss kraften inom sig och blixtar flög från… Fortsätt läsa Kapitel 57: Högmod går före fall

Kapitel 56: Fällan och betet

Det är en fälla. Så mycket var helt uppenbart. Inga knytt syntes på eller utanför murarna. Harir verkade övergivet. Det enda som avslöjade att liv fortfarande fanns i huvudstaden var röken som steg från eldarna vid katedralen. Det var en fälla. Harir var betet. Men vad skulle hända när fällan slog igen? Nobog såg sig… Fortsätt läsa Kapitel 56: Fällan och betet

Kapitel 53: Meishurs stora ondska

”Välkommen. Jag ville tacka dig personligen.” Herman Leo reste sig från tronen. På hans ljusblonda huvud vilade ett enkelt band av koppar med en svart sten i mitten.  Tronsalen var upplyst av facklor och solens sista strålar slog in från de högt sittande fönstren. Piedestaler höll uppe krukor, förmodligen värda en förmögenhet, och på väggarna… Fortsätt läsa Kapitel 53: Meishurs stora ondska

Kapitel 45: En stad i ruiner

Det kunde inte vara på riktigt. Det borde inte vara på riktigt. Överallt runt omkring honom låg döda människor, döda män, kvinnor och barn. Några timmar tidigare hade staden varit levande. Nu var den en gravplats. Aska blandade sig med regnet som föll, aska från alla de byggnader som brann. Ingenting var helt, ingenting återstod.… Fortsätt läsa Kapitel 45: En stad i ruiner

Kapitel 44: Stulen seger

Äntligen tillbaka. Ett halvår efter att han senast varit i huvudstaden stod Relam åter innanför Harirs murar. Hans soldater rörde sig disciplinerat framåt, säkrade kvarter efter kvarter. Andra förde krigsfångarna ut ur staden. Relam var avlägset stolt över dem, att de behöll sitt lugnt trots att de nu hade fienden i sin makt, trots mardrömmen… Fortsätt läsa Kapitel 44: Stulen seger

Kapitel 25: ”Förlorade son, du har funnits skyldig”

”Förlorade son, du har funnits skyldig.” Magus Eraim Chartsin satte sig upp med ett ryck. Rösten hade ljudit klart och tydligt, men han visste att det bara var i hans eget huvud. ”Förlorade son, du har rört dig bort från den sanna vägen.” Där! Eraim hade snabbt vaknat helt, och när rösten kom tillbaka lyckades… Fortsätt läsa Kapitel 25: ”Förlorade son, du har funnits skyldig”

Kapitel 19: Den siste rojalisten

Magus Eraim Chartsin stod på toppen av kungapalatsets högsta torn. Harir bredde ut sig nedanför, med hela dess mångfald av färger och former. Även om Eraim inte gav mycket för dess monarker, var han ändå tvungen att erkänna, i alla fall för sig själv, att de tidiga kungarna av Ireus hade vetat vad de gjorde… Fortsätt läsa Kapitel 19: Den siste rojalisten

Kapitel 17: En ny härskare

Magus Eraim Chartsin hade en utomordentligt god morgon.  Han stod på toppen av Harir slotts högsta torn och såg ut över staden. Långt nedanför höggs de sista av palatsvakterna ner. Grupper av gheolkrigare under ledning av Xersektens mörkerpräster hade redan tagit över alla viktiga positioner i slottet och i staden, och han kontrollerade stadsmuren. De… Fortsätt läsa Kapitel 17: En ny härskare