Kapitel 38: Att rädda en prinsessa

De återvann sin styrka tillsammans. Junia var utmärglad efter veckorna i den mörka cellen utan mat, och hennes muskler hade förtvinat av att vara stillasittande, stillaliggande. Martians ritual hade spräckt båda Dokaius trumhinnor, han hade svårt att andas och han började väldigt lätt att blöda näsblod. Hela hans kropp värkte. Den första tiden sa de… Fortsätt läsa Kapitel 38: Att rädda en prinsessa

Kapitel 33: Doktor Martians ritual

Lungorna brände i bröstet. Dokaius stängde försiktigt dörren och sjönk ihop mot väggen. Han ansträngde öronen, försökte stänga ut bultandet av sitt eget hjärta. Han var vältränad och kunde vandra eller jogga långt utan att trötta ut sig, men snabba språngmarscher var inte hans starka sida. Långsamt vande sig ögonen vid halvdunklet i huset. Två… Fortsätt läsa Kapitel 33: Doktor Martians ritual

Kapitel 31: Munkar och rebeller

Dokaius vaknade på en brits. Han satte sig upp. Dumt. Huvudet värkte och rummet snurrade. Någon rusade mot honom. Han försökte se vem. Smärtan blev för mycket. Han föll ner i mörker. Dokaius vaknade en andra gång. Nu låg han i en säng. Han höll ögonen stängda för att inte bjuda in ljuset och smärtan… Fortsätt läsa Kapitel 31: Munkar och rebeller

Kapitel 17: En ny härskare

Magus Eraim Chartsin hade en utomordentligt god morgon.  Han stod på toppen av Harir slotts högsta torn och såg ut över staden. Långt nedanför höggs de sista av palatsvakterna ner. Grupper av gheolkrigare under ledning av Xersektens mörkerpräster hade redan tagit över alla viktiga positioner i slottet och i staden, och han kontrollerade stadsmuren. De… Fortsätt läsa Kapitel 17: En ny härskare

Kapitel 1: Välkommen till Dohrgården

I tiderna av mörker mellan synerna, innan hungern hade blivit för svår, tänkte Junia på hur hon hade hamnat här. På resan, på sina bröder, på de intagna. På de gröna ögonen som ännu fyllde henne med fasa.  Hon hade kämpat så hårt för att få resa. För hur kunde hon ha vetat vad som skulle hända?  Som så många gånger förut började händelserna hon mindes att spelas upp framför hennes ögon.  Hon var tillbaka, tillbaka på Dohrgården. Tillbaka där allting började.