The thing about changing the world – once you do it, the world’s all different

Det här är en återpostning av ett inlägg från insomnade nördbloggen Bookmeup. Det publicerades första gången 15 oktober 2012. Förra veckan postade jag min recension av ”A Dance with Dragons”.

Jag var lite fundersam om jag skulle recensera George RR Martin och Lisa Tuttles Windhaven. Utgåvan jag har är från 2000, och jag hittade den begagnad på Alvarfondens antikvariat på Swecon 2012. Den kanske var svår att få tag på för andra, och i sådana fall kanske det kan ses som taskigt att tipsa om något som ändå inte går att få tag på.

Men jag hade inte behövt oroa mig. Efter framgångarna med Game of Thrones i tv-serievariant kommer förläggarna knappast låta något av Martin gå ur print, och det finns två engelskspråkiga utgåvor på Adlibris, den enda från 2003 och den andra från i oktober år (2012 alltså, sedan dess har det också dykt upp en tecknad version med publiceringår 2018) – så att min recension om något ser ut som en tanke.

(Årets utgåva har dessutom klar A Song of Ice and Fire-estetik på omslaget, undra vad det kan bero på …)

Jag har varit medveten om Windhaven länge, även om jag inte aktivt letat efter den. Lisa Tuttle använder den som ett exempel på hur en historia blir till i sin handbok Writing Fantasy & Science Fiction, som för övrigt är väl värd att läsa även för den som inte tänkt skapa egna världar (och ännu mer för dem som tänkt det, så klart). Eftersom de båda författarna bodde på varsin sida USA finns stora delar av resonemangen till varför berättelsen blev som den blev sparad i brevform.

Det är en kort roman som började sitt liv som novell (det som sedan blev Storms, del ett av tre) och utspelar sig i Martins thousand worlds-universum, en ganska klassisk SF-värld med människor som begett sig ut bland stjärnorna och hittat andra intelligenta varelser.

Av det märks det dock inte så mycket: För ett otal generationer sedan kraschade ett rymdskepp på planeten Windhaven, en obebodd värld bestående av hav, hav, hav och några få ögrupper där de överlevande skapade sig ett hem. Havet är dessutom hem för hungriga rovdjur och plågas av fruktansvärda stormar, så resor inom och framför allt mellan ögrupperna är livsfarligt.

All modern teknik försvann med det kraschade skeppet, och kommunikationen utförs i stället av flygare: Av rymdskeppets solsegel har skapats starka och lätta vingar som låter människor sväva fram på vindarna (så länge de håller i sig, en lugn dag är varje flygares mardröm). Flygarna är en klass för sig i den civilisation som byggts upp, jämställda med varje ös landsman (typ president/kung). Sin självständighet betalar de med att flyga meddelanden utan att bry sig om vad de innehåller, ett helt neutralt medium för kommunikation genom luften.

Men ingen kan tillverka nya vingar, och varje år försvinner fler och fler när dåligt väder, olyckor och scyllas eller helt enkelt felnavigering gör att flygarna inte kommer fram.

Bokens huvudperson är Maris, adoptivdotter till en pensionerad flygare, som lärts upp för att ta över efter honom men skuffats åt sidan när han sent i livet får en egen son. Men Maris vill flyga, och sonen Coll vill hellre bli sångare.

I breven mellan Martin och Tuttle framgår att i när de började planera historien byggde konflikten på kön, att bara män fick flyga. När Tuttle väl började skriva kände hon att hela könsdiskrimineringen var så ”Old Earth” och bytte ut den mot adoptionshistorien, vilket lyfter det hela flera steg.

Men det är trots allt traditioner som styr Windhaven och för att kunna behålla sina vingar måste Maris ändra världen. Och som i mitt rubrikcitat (stulet från inledningen på The Long Way Home, första delen i Buffy the Vampire Slayer, säsong 8), saken med att förändra världen är att efteråt är världen annorlunda. Och ofta annorlunda på helt andra sätt än vad den som initierade förändringarna förutsatt.

Windhaven är en idé väl genomförd. Den är välskriven, och har starka karaktärer. Till skillnad från Martins senare verk är den både kort och framför allt avslutad, så det finns ingen anledning att inte läsa den i väntan på The Winds of Winter.

En reaktion till “The thing about changing the world – once you do it, the world’s all different”

Kommentarsfunktionen är stängd.