Webbexprimentet som blev bokserie

Det här är en återpostning av ett inlägg från avsomnade nördbloggen Bookmeup från 15 januar 2011. Kanske var det från Tad Williams jag ursprungligen fick i idén till att släppa En Dåres visdom som en följetång.

Jag borde kanske lagt på minnet hur det faktiskt slutade …

För ganska många år sedan nu startade Tad Williams, författare till episk fantasy (Minne, Sorg & Törne) och episk SF (Otherland), en satsning på webben: Han skulle publicera en bok som följetång, sälja prenumerationer, ha massa kringmaterial som inte kan erbjudas i en vanlig bok och se om han kunde tjäna pengar på det. Shadowmarch.com var fött.

Det kunde han inte. Trots en stor skara fans åt omkostnaderna upp de pengar han fick in, och jag tror aldrig han försökte sig på annonsering. Förmodligen var han för tidigt ute, och det skulle vara väldigt intressant att se vad som skulle hända om han gjorde en liknande satsning i dag. Sajten finns fortfarande kvar, med sin prenumerationssida som ett minnesmärke över ”the web venture.”

(Det var sant 2011. Nu, 2022, leder adressen till någon sorts skumma fastighetslån i Australien.)

Jag var en av dem som prenumererade på Tad Williams historia när det begav sig, och jag var inte jätteförvånad att det inte höll. Visst, det var en spännande berättelse med bra karaktärer, men det var väldigt svårt att försjunka in i världen när man var tvungen att vänta på varje nytt kapitel. Williams kännetecken är att han skriver mastodontlånga böcker, som delas upp i flera av ekonomiska och praktiska skäl. De tre böckerna i Minne, Sorg och Törne (eller fyra, en av delarna brukar delas ytterligare en gång) är egentligen inte tre böcker utan en jättelång. Samma sak med Otherland. Och samma sak med Shadowmarch: Här pratar vi inte Harry Potter med sju distinkta historier, det här är klassiskt Sagan om ringen-stuk. Och det går inte att läsa en sån historia en liten bit i taget.

(Om jag hade läst det här inlägget innan jag drog igång mitt eget webbprojekt, så hade jag förmodligen lagt upp det på något annat sätt. Men oroa er inte, ni som fortfarande håller ut och läser ett kapitel i veckan – jag kommer inte att lämna er hängande när ni kommit så här långt.)

Inte särskilt oväntat kom Shadowmarch som bok också, den första delen av fyra. Jag köpte den när den kom, och den har stått oläst i hyllan sedan dess. Nått år senare kom del två, och jag köpte den också. I fjol kom så plötsligt både del tre och fyra; dem fick jag i julklapp, och jag har nu till slut tagit mig an historien igen. Recensioner av de fyra delarna kommer att dyka upp här framöver.

---