Vad skulle du göra om du vaknade upp i någon annans kropp?

Som utlovat kommer här en recension av Charles de Lints Trader, en av de första romanerna som utspelar sig i Newford. Som jag skrev i min tidigare bloggpost är Trader ett bra ställe att börja för den som inte är invigd i de Lints författarskap sedan tidigare: det dyker visserligen upp några bekanta ansikten som Jilly Coppercorn, Geordie Ridell och Bones (aka Joseph Crazy Dog), men de är hyfsat perifera i den här berättelsen, och att veta vilka de är sedan tidigare är mer än krydda än ett krav.

Huvuperson är i stället Max Trader, en man som lever sitt liv utan närmare vänner eller starka passioner bortsett från för sitt yrke som tillverkare av förstklassiga gitarrer och andra stränginstrument. Boken inleds med att Max vaknar upp och inte känner igen sig: inte i sängen han sover i, inte i lägenheten, inte i sin kropp. Under natten har hans själ bytt hem, och han måste nu lista ut vem han blivit, vad som hänt och vad han kan göra åt saken.

Personer som byter kroppar är knappast något nytt koncept, vare sig inom genrelitteraturen eller mainstream-film, men de Lint gör flera intressanta saker med konceptet som jag inte sett någon annanstans. Det här är inte en enkel, gå i den andras skor en dag och sen är allt bra igen-historia, och det är långt ifrån säkert att Max någonsin kommer hitta tillbaka till sin egen kropp när det visar sig att Johnny Devlin, mannen han bytt med, är mer intresserad av att länsa hans bankkonton än att byta tillbaka. Vilket inte är så konstigt då han kört sitt eget liv i botten, det liv som Max nu tvingas ta över och försöka göra något av.

Max får inte bara ta över skulder, olyckliga ex och deras förbannade vänner, han inser också snart Johnny även lämnat sitt temperament och begynnande depression i den kropp han tagit över, vilket väcker intressanta funderingar om hur mycket av vår personlighet som hänger samman med kroppens fysiska begränsningar och hur mycket som är en fristående själ höjd över det jordiska.

Trader är en av de böcker där de Lint använder sig av både första och tredje person, vilket gör att vi får komma innanför skinnet på Max utan att därför tappa perspektivet av de runt omkring som måste förhålla sig till två personer som helt plötsligt bytt personlighet.

Det här inlägget är en återpostning av ett inlägg från insomnade nördbloggen Bookmeup, och publicerades ursprungligen den 3 september 2012 som del av en Charles de Lint-special.