Det visade sig att jag inte hade volym 6 av The Walking Dead i bokhyllan – antingen har jag lånat ut den till någon och glömt bort det, eller så har jag aldrig haft den. Så den här recensionen är baserad på den engelska, digitala versionen.
Det innebär att jag tyvärr inte kan säga något om Ann Heberleins förord till den svenska versionen, eftersom jag helt enkelt inte läst det. Jag kan dock konstatera att det svenska namnet Totalt jävla mörker är ytterst väl valt för innehållet. The Walking Dead är aldrig något för den kräsmagade, och det gäller i dubbel bemärkelse här.
Spoilervarning även denna gång förstås – framför allt för tidigare volymer, men jag kommer också ta upp specifika saker som händer i även detta nummer.
Vi börjar i Woodsbury, staden där Guvernören styr som envåldshärskare och underhåller massorna med gladiatorkamper med zombier som extra krydda. Rick, Glenn och Michonne är fast i hans klor; Rick med en hand mindre och Michonne utsatt för fruktansvärda övergrepp medan Glenn tvingas lyssna från cellen bredvid. Med lite hjälp från insidan lyckas de dock rymma, men Michonne är inte beredd att låta Guvenören komma undan så lätt.
Det som följer är det mest grafiskt vidriga vi har sett så här långt, och till skillnad från i föregående nummer får vi den här gången se (i princip) allting – ytterst lite lämnas åt fantasin. Detta är med all säkerhet ett mycket medvetet val från Robert Kirkman, och effekten är slående. Det går heller inte att undvika att dra paralleller till rape and revenge-filmer som Quentin Tarantinos Kill Bill och svenska Thriller – en grym film, eller för den delen femte säsongen av tv-serien Dexter.
Andra halvan av volymen innehåller ett par rejäla twister som jag ska undvika att avslöja, och vi slutar återigen på en plats där hela gruppens överlevnad är hotad.
Ihfongard.se 