En armé av slayers och en ny fiende

”The thing about changing the world … once you do it the world’s all different. Everyone calls me ma’am these days.”

Så inleds åttonde säsongen av Buffy the vampire slayer, den första att komma ut i tecknad form efter att tv-serien avslutades. I 40 serietidningar, samlade på 8 album, berättas historien om vad som hände efter att the Firsts armé av neandertalsvampyrer åkte på stryk och the Hellmouth i Sunnydale stängdes. Här följer min recension av första albumet The long way home.

Buffy är nu general över en armé av slayers, som räknas i tusental. Deras högkvarter är ett slott i Skottland fyllt av både magi och högteknologisk utrustning, den senare övervakad av den numera enögde Xander. Dawn är en jätte (don’t ask), Willow och Giles är mystiskt frånvarande och en ny militär organisation ser Buffy och alla slayers som ett hot mot mänskligheten (och framför allt USA, förstås): se bara vad hon gjorde med sin hemstad.

Under kratern som var Sunnydale hittar denna militära styrka, ledd av den mystiske Twilight, personer från Buffys förflutna som inte kan vänta att kasta sig in i striden med henne ännu en gång. En av dem är väntad, den andra är en av de saker jag stör mig mest på i detta album – har lovat hålla det här spoilerfritt så säger inte mer än så. Vi får också veta att det inte är Buffy som dejtar the Immortal i Rom (se Angel, säsong 5), vilket är en rolig blinkning till tv-serien.

The long way home består av fyra kapitel följt av en fristående historia, The chain, som på många sätt är albumets starkaste och handlar om en av alla nya slayers. Just den här har utsetts till Buffy-look alike, och skickas ner i underjorden för att också de ska få en slayer.

Det är välskrivet (förstås, Joss Whedon själv håller i pennan) och vältecknat, men visst saknar man Sarah Michelle Gellar, Alyson Hannigan och de andra. Det blir inte samma sak på papper som på tv-skärmen, men det betyder inte att det inte är bra. När jag nu läser om det igen efter några år tycker jag att det är riktigt bra, även om det lider lite av samma dilemma som när Spike dyker upp i femte säsongen av Angel: Det förtar en del av det som kommit tidigare.

Men ändå: Om du gillar Buffy så är det helt klart värt att läsa The long way home.