Höviska riddare, aktuell svensk fantastik och déjà vu

Jag anlände till Dieselverkstaden i Sickla där Ö-con äger rum och insåg direkt att jag varit här förut. Det var inte någon överraskning, men jag insåg också att det inte var vid det tillfälle som jag trott. Så nu kommer jag troligtvis spendera alldeles för mycket tid och energi att försöka lista ut vilken kongress det är jag besökt här tidigare.

Började kongressen med ett föredrag om höviska riddare i ångans tidsålder med arkeologen Martin Rundkvist. Mycket intressant, med en oväntat koppling till Carl Bildt.

Därefter följde det panelsamtal som var en av de punkter jag såg mest fram emot på lördagen: Aktuell svensk fantastik.

I panelen satt Boel Bermann, Anna Gable och Åsa Lundström, Marija Fischer Odén (moderator).

Några punkter från samtalet:

• Det publiceras mer svensk fantasy än SF. Men också ganska mycket dystopier, trots pandemin.
• Många böcker innehåller nordiska väsen, både i fantasy och skräck. Inte lika mycket alver och orcher, inte lika mycket hjälte räddar världen.
• Det finns en ganska stor geografisk spridning för var böckerna äger rum. Mycket urban fantasy.
• Folk har skrivit mer under pandemin, troligen för att det funnits mer tid och många blivit vana vid att jobba hemma.
• Stor egenutgivning och många små förlag inom fantastiken, eftersom de stora förlagen inte är så intresserade. För att lyckats publicera fantasy hos de stora förlagen ska den helst vara gömd i någon annan genre, den bör inte vara för lång och inte del av en serie. Ren SF är något lättare.
• Egenutgivning ses som mer okej i Sverige än i andra länder – framför allt inom communityn. Fortfarande svårt att nå utanför fandom dock.
• Ljudbokstjänsterna börjar bli mer restriktiva, tidigare har det varit mer vilda västern. De har instruktioner för den som skriver direkt för dem; att det ska vara lite enklare med kronologi och inte för mycket karaktärer. Inte en bra trend för fantastiken.
• Det är kul att skriva tillsammans – man fastnar nästan aldrig. Även om man inte skriver ihop är det bra att ha någon att prata skrivande med, speciellt som ensamutgiven.
• Din egen text är inte alltid skitbra.

Efter det försökte jag sälja lite böcker, men genomflödet av besökare var inte jättestort – antar att det som hände för mycket intressant samtidigt. Dealers room var också ganska undangömt.