Tapping the Dream Tree är Charles de Lints fjärde novellsamling om Newford, och den tjockaste hittills. Det beror främst på att några av novellerna i den är långa, inte att det är fler av dem. Framför allt gäller det avslutande Seven Wild Sisters, som med över 145 sidor upptar mer än en fjärdedel av boken.
Historierna i samlingen utspelar sig före det som händer i The Onion Girl, vilket oftast inte spelar någon roll, men naturligtvis innebär att det är den spralliga pre-olyckan Jilly Coppercorn vi möter i The Buffalo Man, Forests of Stone, Embracing the Mystery och Masking Indian.
de Lint använder sin vanliga första-/tredjepersonsperspektiv-grej i flera av novellerna, med experimenterar här också, framgångsrikt skulle jag säga, med en novell berättad enbart som dialog (Sign here) och med alternativa slut (Many Worlds Are Born Tonight). Trading Hearts at the Half Kaffe Café, om vad du gör på första dejten när din dejt avslöjar att han är en varulv, är berättad i omväxlande förstapersonsperspektiv.
Förutom de fyra Jilly-historierna får vi också en om Sophies drömvärld, en spökhistoria med Christy i huvudrollen och en med fiolspelaren Staley från Moonlight and vines. Musikant- och magikerparet Kelledys dyker också upp i ett par noveller, bland annat i min favorit Pixel Pixies, om pixies som färdas runt på internet och ställer till otyg. Tillsammans med Saskia bildar den fond till Spirit in the Wires, nästa roman av de Lint som jag kommer att recensera här. En annan återkommande karaktär i flera av novellerna är bokhandlaren Holly Rue, också hon en av huvudpersonerna i Spirit in the Wires.
Ett flertal noveller har enbart eller mestadels nya karaktärer, och växlar mellan rejält obehagliga (Wingless angels och The Witching Hour), upplyftande (Making a Noise in This World) och humoristiska (Big City Littles). Och romantik finns det förstås gott om, som i allt de Lint skriver.
Jag måste förstås säga något mer om Seven Wild Sisters än att den är lång. Här lämnar Charles de Lint återigen stadsmiljöerna i Newford för skogarna i närheten av staden, där titelns sju systrar växer upp med en ensamstående mamma. Mellansyster Sarah Jane är novellens huvudperson, och berättelsen är i stora drag en coming of age-historia, om än med ett långt parti i mitten som är mer av ett klassiskt sagoäventyr, med stridande fe-klaner och en elak drottning.
En klar majoritet av karaktärerna är kvinnor, även bortsett från de sju systrarna, vilket är uppfriskande i denna mansdominerade genre (även om de Lint alltid är bättre än genomsnittet på den fronten). Faktum är att novellen förmodligen skulle misslyckas med ett omvänt Bechdeltest. Möjligen att det finns någon dialog mellan Lil’Pater (en kattliknande varelse av tveksam karaktär) och the Apple Tree Man. Men i sådana fall pratar de förmodligen om en kvinna.
Tapping the Dream Tree är på många sätt den mest fokuserade av de Lints fyra första novellsamlingar, och den har flera bra historier. Den saknar dock de riktigt starka berättelserna som både Dreams Underfoot (In the House of My Enemy, om Jilly Coppercorns uppväxt) och Moonlight and Vines (framför allt fantastiska kärlekshistorien Saskia) har.
Charles de Lint-specialen fortsätter på Ihfongard.se. Detta inlägg publicerades ursprungligen den 9 oktober 2012 på insomnade nördbloggen Bookmeup.
[…] Den här recensionen går nu att läsa på min nya sajt Ihfongard.se. […]
GillaGilla