Slaget är över och fienden besegrad. Men vad var det egentligen som hände, och hur kan livet någonsin återgå till vad det en gång varit?
Etikett: Henko
Kapitel 58: Linuto och Draken
Lika snabbt som paniken började, lika snabbt slutade den. Överallt stannade soldater, vände sig om, stirrade med uttryck av förvåning och förundran. Alvernas attack mot Meishur hade gett dem tillbaka något de trodde var förlorat för alltid. Hopp. Men det var inte nog. Vilka alverna än var, hade deras taktik misslyckats och de flydde från… Fortsätt läsa Kapitel 58: Linuto och Draken
Kapitel 54: Nya rekryter
“Vi är framme.” Toyie tittade upp. Hon hade varit djupt försjunken i sina tankar och inte sett att de kommit ut ur skogen och nu hade Vent rakt framför sig. Efter Hulting, Harir och ruinerna av Vicariat såg staden mindre ut än hon mindes den. Henko sänkte farten och sista biten fram till de första… Fortsätt läsa Kapitel 54: Nya rekryter
Kapitel 51: Vad allt handlar om
Nobog hatade att vara general. Hon var bra på det, vilket var en av anledningarna till att hon hatade det. I stridens hetta höll hon sig kall och beräknande, och sände medvetet tio i döden för att rädda hundra, eller hundra i döden för att rädda tusen. På ett ögonblick avgjorde hon vilka som kunde… Fortsätt läsa Kapitel 51: Vad allt handlar om
Kapitel 48: De överlevande
Svävaren ledde reträtten. Henko styrde den med sin hela arm. Andrelia stod bredvid honom på ena sidan, Edwin på den andra. Det var de två som ledde armén nu – men armé var en missvisande term. Relam hade hållit sina beridna trupper tillbaka, och de var i stort utan förluster. I övrigt bestod de flyende… Fortsätt läsa Kapitel 48: De överlevande
Kapitel 44: Stulen seger
Äntligen tillbaka. Ett halvår efter att han senast varit i huvudstaden stod Relam åter innanför Harirs murar. Hans soldater rörde sig disciplinerat framåt, säkrade kvarter efter kvarter. Andra förde krigsfångarna ut ur staden. Relam var avlägset stolt över dem, att de behöll sitt lugnt trots att de nu hade fienden i sin makt, trots mardrömmen… Fortsätt läsa Kapitel 44: Stulen seger
Kapitel 37: Hotet från underjorden
”Relam!” Eraim Chartsins röst kom rullande ut från Harirs stadsmurar, starkare än någon röst har rätt att vara. Armén hade slagit ett järngrepp om huvudstaden för tre dagar sedan, men det här var första gången Chartsin reagerade på sin situation på något uppenbart sätt. Bortsett från slakten av Relams spejare. Relam svor för sig själv.… Fortsätt läsa Kapitel 37: Hotet från underjorden
Kapitel 34: Bortrövade
Linuto njöt av farten. Skogen for förbi, de rörde sig så snabbt att träden inte gick att urskilja. Han stod bredvid Henko vid ratten. Väringen vände sig mot honom. ”Det är ditt eget fel som var vaken mitt i natten”, sa han. ”Vadå?” sa Linuto. ”Jag vet att du är trött, men upp och hoppa.”… Fortsätt läsa Kapitel 34: Bortrövade
Kapitel 32: Toyies uppgift
De drog fram som en svärm gräshoppor. Där den kungliga armén passerat fanns ingenting att äta eller dricka på flera kilometer i vardera riktning. Tystnaden var total, alla djur och fåglar hade flytt långt från den plötsliga invasionen av människor. En så stor truppstyrka hade inte rört sig söderut sedan slutet på tredje knyttkriget. Relam… Fortsätt läsa Kapitel 32: Toyies uppgift
Kapitel 28: Krigsråd
”Min uppgift är inte att sätta Evangeline på tronen.” Edwin hade vaknat med ett starkt behov av att tala med Relam och genast gjort slag i saken. Nu satt han tillsammans med fältherren i dennes hus utanför den inre fästningen. Relam hade sett rejält förvånad ut när Edwin knackat på tidigt på morgonen före det… Fortsätt läsa Kapitel 28: Krigsråd