Slaget är över och fienden besegrad. Men vad var det egentligen som hände, och hur kan livet någonsin återgå till vad det en gång varit?
Etikett: Nobog
Kapitel 58: Linuto och Draken
Lika snabbt som paniken började, lika snabbt slutade den. Överallt stannade soldater, vände sig om, stirrade med uttryck av förvåning och förundran. Alvernas attack mot Meishur hade gett dem tillbaka något de trodde var förlorat för alltid. Hopp. Men det var inte nog. Vilka alverna än var, hade deras taktik misslyckats och de flydde från… Fortsätt läsa Kapitel 58: Linuto och Draken
Kapitel 56: Fällan och betet
Det är en fälla. Så mycket var helt uppenbart. Inga knytt syntes på eller utanför murarna. Harir verkade övergivet. Det enda som avslöjade att liv fortfarande fanns i huvudstaden var röken som steg från eldarna vid katedralen. Det var en fälla. Harir var betet. Men vad skulle hända när fällan slog igen? Nobog såg sig… Fortsätt läsa Kapitel 56: Fällan och betet
Kapitel 52: Tillbaka till berget
Hon måste tillbaka till grottstaden. Maivi hade in i det sista varit osäker på om hon borde berätta om Teihvars alver under rådsmötet. Till sist hade hon bestämt sig för att inte göra det, men hon ville ändå tillbaka till berget så snart som möjligt. Det var inte hennes sak att lova bort folkets hjälp,… Fortsätt läsa Kapitel 52: Tillbaka till berget
Kapitel 51: Vad allt handlar om
Nobog hatade att vara general. Hon var bra på det, vilket var en av anledningarna till att hon hatade det. I stridens hetta höll hon sig kall och beräknande, och sände medvetet tio i döden för att rädda hundra, eller hundra i döden för att rädda tusen. På ett ögonblick avgjorde hon vilka som kunde… Fortsätt läsa Kapitel 51: Vad allt handlar om
Kapitel 47: Fiendens fiende
Yheknytten var värre. Soma-is-erems armé krossade de få gheolkrigare som vaktade östra porten och vällde in i staden. De mötte inget motstånd, men alverna varnade för att Meishur fanns där – och nordknytten. Linuto gick långt fram i armén tillsammans med Winson och Nobog. Tanken var att de förhoppningsvis skulle kunna övertyga Harirs invånare och… Fortsätt läsa Kapitel 47: Fiendens fiende
Kapitel 39: Sällskap i Linutos huvud
Det där är inte en människa. Mannen böjde sig fram och rörde vid Linutos panna och handled. En ljusblixt bländade Nobog, och när hon kunde se igen var både Linuto och mannen borta. ”Vad ...” sa Winson, men vad han sa efter det överröstades av knytten, som ropade och klappade i händerna och dansade. Nobog… Fortsätt läsa Kapitel 39: Sällskap i Linutos huvud
Kapitel 34: Bortrövade
Linuto njöt av farten. Skogen for förbi, de rörde sig så snabbt att träden inte gick att urskilja. Han stod bredvid Henko vid ratten. Väringen vände sig mot honom. ”Det är ditt eget fel som var vaken mitt i natten”, sa han. ”Vadå?” sa Linuto. ”Jag vet att du är trött, men upp och hoppa.”… Fortsätt läsa Kapitel 34: Bortrövade
Kapitel 28: Krigsråd
”Min uppgift är inte att sätta Evangeline på tronen.” Edwin hade vaknat med ett starkt behov av att tala med Relam och genast gjort slag i saken. Nu satt han tillsammans med fältherren i dennes hus utanför den inre fästningen. Relam hade sett rejält förvånad ut när Edwin knackat på tidigt på morgonen före det… Fortsätt läsa Kapitel 28: Krigsråd
Kapitel 24: Ett kärt återseende
Relam kunde inte sova längre. Han hade vant sig vid att gå upp tidigt på morgonen sedan han börjat träna Ulder, och trots att Ulder nu var långt borta vaknade han samma tid som vanligt, ett par timmar före solen gick upp. Känslan av rastlöshet gjorde det omöjligt att somna om. Han klev upp och… Fortsätt läsa Kapitel 24: Ett kärt återseende
Ihfongard.se 