Kapitel 52: Tillbaka till berget

Hon måste tillbaka till grottstaden. Maivi hade in i det sista varit osäker på om hon borde berätta om Teihvars alver under rådsmötet. Till sist hade hon bestämt sig för att inte göra det, men hon ville ändå tillbaka till berget så snart som möjligt. Det var inte hennes sak att lova bort folkets hjälp,… Fortsätt läsa Kapitel 52: Tillbaka till berget

Kapitel 51: Vad allt handlar om

Nobog hatade att vara general.  Hon var bra på det, vilket var en av anledningarna till att hon hatade det. I stridens hetta höll hon sig kall och beräknande, och sände medvetet tio i döden för att rädda hundra, eller hundra i döden för att rädda tusen. På ett ögonblick avgjorde hon vilka som kunde… Fortsätt läsa Kapitel 51: Vad allt handlar om

Kapitel 50: Krigsfånge

Junia levde i en saga. Runt omkring henne fanns knytt, troll och alver. De leddes av en obesegrad mästergladiator från Vinland, som hade färdats hit på en supersnabb svävande farkost byggd med teknik ingen förstod, genom en magisk underjordisk gång från kejsar Khomondurs tid. Linuto, som hon känt hela sitt liv och trodde att hon… Fortsätt läsa Kapitel 50: Krigsfånge

Kapitel 49: Magus Chartsins historia

”Alla trodde att jag skulle följa i min fars fotspår.” Magus Chartsin såg inte på henne när han pratade, utan tittade ut genom fönstret mot öster. Maivi väntade på att han skulle fortsätta.  ”Jag hade alla förutsättningar: jag var äldste son och jag var intelligent och hade talang. Men jag var aldrig intresserad. Varför stanna… Fortsätt läsa Kapitel 49: Magus Chartsins historia

Kapitel 48: De överlevande

Svävaren ledde reträtten. Henko styrde den med sin hela arm. Andrelia stod bredvid honom på ena sidan, Edwin på den andra. Det var de två som ledde armén nu – men armé var en missvisande term. Relam hade hållit sina beridna trupper tillbaka, och de var i stort utan förluster. I övrigt bestod de flyende… Fortsätt läsa Kapitel 48: De överlevande

Kapitel 47: Fiendens fiende

Yheknytten var värre. Soma-is-erems armé krossade de få gheolkrigare som vaktade östra porten och vällde in i staden. De mötte inget motstånd, men alverna varnade för att Meishur fanns där – och nordknytten. Linuto gick långt fram i armén tillsammans med Winson och Nobog. Tanken var att de förhoppningsvis skulle kunna övertyga Harirs invånare och… Fortsätt läsa Kapitel 47: Fiendens fiende

Kapitel 45: En stad i ruiner

Det kunde inte vara på riktigt. Det borde inte vara på riktigt. Överallt runt omkring honom låg döda människor, döda män, kvinnor och barn. Några timmar tidigare hade staden varit levande. Nu var den en gravplats. Aska blandade sig med regnet som föll, aska från alla de byggnader som brann. Ingenting var helt, ingenting återstod.… Fortsätt läsa Kapitel 45: En stad i ruiner

Kapitel 44: Stulen seger

Äntligen tillbaka. Ett halvår efter att han senast varit i huvudstaden stod Relam åter innanför Harirs murar. Hans soldater rörde sig disciplinerat framåt, säkrade kvarter efter kvarter. Andra förde krigsfångarna ut ur staden. Relam var avlägset stolt över dem, att de behöll sitt lugnt trots att de nu hade fienden i sin makt, trots mardrömmen… Fortsätt läsa Kapitel 44: Stulen seger

Kapitel 43: Prinsessan och token

”Vi kan inte stanna här.” ”Jag vet det”, sa Dokaius.  ”Hur länge har väringen varit borta nu?” sa Evangeline.  ”Fyra timmar kanske.” Dokaius gick ett varv till i källarrummet. Evangeline fortsatte att hålla honom med blicken. ”Vi kan inte stanna här”, sa hon en gång till. Hon hade sagt det om och om igen den… Fortsätt läsa Kapitel 43: Prinsessan och token