Lungorna brände i bröstet. Dokaius stängde försiktigt dörren och sjönk ihop mot väggen. Han ansträngde öronen, försökte stänga ut bultandet av sitt eget hjärta. Han var vältränad och kunde vandra eller jogga långt utan att trötta ut sig, men snabba språngmarscher var inte hans starka sida. Långsamt vande sig ögonen vid halvdunklet i huset. Två… Fortsätt läsa Kapitel 33: Doktor Martians ritual
Etikett: Dokaius
Kapitel 31: Munkar och rebeller
Dokaius vaknade på en brits. Han satte sig upp. Dumt. Huvudet värkte och rummet snurrade. Någon rusade mot honom. Han försökte se vem. Smärtan blev för mycket. Han föll ner i mörker. Dokaius vaknade en andra gång. Nu låg han i en säng. Han höll ögonen stängda för att inte bjuda in ljuset och smärtan… Fortsätt läsa Kapitel 31: Munkar och rebeller
Kapitel 16: Klaustrofobi
Det här är värre än kanalen. Det hade inte varit så farligt i början. Ingången var visserligen bara ett hål i marken, gömd under en platta av sten bakom några buskar, men tunneln de trillade ner i var mer än två meter hög och så bred att de kunde gå sida vid sida. Dokaius kände… Fortsätt läsa Kapitel 16: Klaustrofobi
Kapitel 14: Harir
Martian hade haft rätt. Dokaius hade aldrig tidigare varit i en stad. Han hade trott att han varit i en stad, han hade flera gånger besökt Vent, och till om med rest till Lombard en gång för länge sedan med sin mor, innan Antonius och Junia föddes. Men när han stod där på höjden tillsammans… Fortsätt läsa Kapitel 14: Harir
Kapitel 12: Doktor Martian
”God middag, min bäste herre!” Dokaius hoppade till. Han hade trott att han var ensam. ”Se så, se så. Ingenting att oroa sig över.” Dokaius vände sig om. En ung man stod och tittade på honom. Först trodde Dokaius att han såg fel, eller att händelserna han hade varit med om sedan han lämnat Dohrgården… Fortsätt läsa Kapitel 12: Doktor Martian
Kapitel 9: Christines torp
Dokaius vaknade tidigt i värdshuset i Eras, så tidigt att hans välgörare Peter Mile ännu inte hade slagit upp ögonen. Han övervägde först att stanna tills Peter kom upp, men ändrade sig när han kom att tänka på de stora mängder öl mannen som kallade sig Ludde hade hävt i sig innan han kommit i… Fortsätt läsa Kapitel 9: Christines torp
Kapitel 6: Ett par gröna ögon
Dokaius vaknade utvilad, många timmar senare än vanligt. Solen stod redan högt på himlen, och elden var sedan länge död. Han blinkade några gånger i det starka skenet och satte sig sedan upp och gäspade. Junias sovfäll var tom. För ovanlighets skull måste hon ha vaknat före honom. Man kunde ju ha önskat att hon… Fortsätt läsa Kapitel 6: Ett par gröna ögon
Kapitel 3: Tjuren och vargen
”Jag måste vila en stund, annars kommer du att få fortsätta utan mig”, sa Dokaius. Han satte sig på en sten och släppte den packning han burit på ryggen. ”Vi kommer aldrig att hinna ifatt vargen, förstår du inte det?” fortsatte han. Junia stannade och vände sig mot honom. Hennes sovfäll och mantel var hopdragna… Fortsätt läsa Kapitel 3: Tjuren och vargen
Kapitel 1: Välkommen till Dohrgården
I tiderna av mörker mellan synerna, innan hungern hade blivit för svår, tänkte Junia på hur hon hade hamnat här. På resan, på sina bröder, på de intagna. På de gröna ögonen som ännu fyllde henne med fasa. Hon hade kämpat så hårt för att få resa. För hur kunde hon ha vetat vad som skulle hända? Som så många gånger förut började händelserna hon mindes att spelas upp framför hennes ögon. Hon var tillbaka, tillbaka på Dohrgården. Tillbaka där allting började.
Ihfongard.se 