Dokaius vaknade tidigt i värdshuset i Eras, så tidigt att hans välgörare Peter Mile ännu inte hade slagit upp ögonen. Han övervägde först att stanna tills Peter kom upp, men ändrade sig när han kom att tänka på de stora mängder öl mannen som kallade sig Ludde hade hävt i sig innan han kommit i… Fortsätt läsa Kapitel 9: Christines torp
Etikett: Dokaius
Kapitel 6: Ett par gröna ögon
Dokaius vaknade utvilad, många timmar senare än vanligt. Solen stod redan högt på himlen, och elden var sedan länge död. Han blinkade några gånger i det starka skenet och satte sig sedan upp och gäspade. Junias sovfäll var tom. För ovanlighets skull måste hon ha vaknat före honom. Man kunde ju ha önskat att hon… Fortsätt läsa Kapitel 6: Ett par gröna ögon
Kapitel 3: Tjuren och vargen
”Jag måste vila en stund, annars kommer du att få fortsätta utan mig”, sa Dokaius. Han satte sig på en sten och släppte den packning han burit på ryggen. ”Vi kommer aldrig att hinna ifatt vargen, förstår du inte det?” fortsatte han. Junia stannade och vände sig mot honom. Hennes sovfäll och mantel var hopdragna… Fortsätt läsa Kapitel 3: Tjuren och vargen
Kapitel 1: Välkommen till Dohrgården
I tiderna av mörker mellan synerna, innan hungern hade blivit för svår, tänkte Junia på hur hon hade hamnat här. På resan, på sina bröder, på de intagna. På de gröna ögonen som ännu fyllde henne med fasa. Hon hade kämpat så hårt för att få resa. För hur kunde hon ha vetat vad som skulle hända? Som så många gånger förut började händelserna hon mindes att spelas upp framför hennes ögon. Hon var tillbaka, tillbaka på Dohrgården. Tillbaka där allting började.