Junia levde i en saga. Runt omkring henne fanns knytt, troll och alver. De leddes av en obesegrad mästergladiator från Vinland, som hade färdats hit på en supersnabb svävande farkost byggd med teknik ingen förstod, genom en magisk underjordisk gång från kejsar Khomondurs tid. Linuto, som hon känt hela sitt liv och trodde att hon… Fortsätt läsa Kapitel 50: Krigsfånge
Etikett: Dokaius
Kapitel 45: En stad i ruiner
Det kunde inte vara på riktigt. Det borde inte vara på riktigt. Överallt runt omkring honom låg döda människor, döda män, kvinnor och barn. Några timmar tidigare hade staden varit levande. Nu var den en gravplats. Aska blandade sig med regnet som föll, aska från alla de byggnader som brann. Ingenting var helt, ingenting återstod.… Fortsätt läsa Kapitel 45: En stad i ruiner
Kapitel 43: Prinsessan och token
”Vi kan inte stanna här.” ”Jag vet det”, sa Dokaius. ”Hur länge har väringen varit borta nu?” sa Evangeline. ”Fyra timmar kanske.” Dokaius gick ett varv till i källarrummet. Evangeline fortsatte att hålla honom med blicken. ”Vi kan inte stanna här”, sa hon en gång till. Hon hade sagt det om och om igen den… Fortsätt läsa Kapitel 43: Prinsessan och token
Kapitel 41: ”Mörkret följer dem”
”De är på väg. Mörkret följer dem.” Junia tittade förvånat på Martian. ”Vad pratar du om?” Martian såg irriterad ut. ”Jag vet inte”, sa han. ”Tidigare har jag kunnat sammanfoga de insikter jag får i en större helhet. Men nu är allt utan kontext.” Han suckade. ”Det är som att jag håller på att bli… Fortsätt läsa Kapitel 41: ”Mörkret följer dem”
Kapitel 38: Att rädda en prinsessa
De återvann sin styrka tillsammans. Junia var utmärglad efter veckorna i den mörka cellen utan mat, och hennes muskler hade förtvinat av att vara stillasittande, stillaliggande. Martians ritual hade spräckt båda Dokaius trumhinnor, han hade svårt att andas och han började väldigt lätt att blöda näsblod. Hela hans kropp värkte. Den första tiden sa de… Fortsätt läsa Kapitel 38: Att rädda en prinsessa
Kapitel 33: Doktor Martians ritual
Lungorna brände i bröstet. Dokaius stängde försiktigt dörren och sjönk ihop mot väggen. Han ansträngde öronen, försökte stänga ut bultandet av sitt eget hjärta. Han var vältränad och kunde vandra eller jogga långt utan att trötta ut sig, men snabba språngmarscher var inte hans starka sida. Långsamt vande sig ögonen vid halvdunklet i huset. Två… Fortsätt läsa Kapitel 33: Doktor Martians ritual
Kapitel 31: Munkar och rebeller
Dokaius vaknade på en brits. Han satte sig upp. Dumt. Huvudet värkte och rummet snurrade. Någon rusade mot honom. Han försökte se vem. Smärtan blev för mycket. Han föll ner i mörker. Dokaius vaknade en andra gång. Nu låg han i en säng. Han höll ögonen stängda för att inte bjuda in ljuset och smärtan… Fortsätt läsa Kapitel 31: Munkar och rebeller
Kapitel 16: Klaustrofobi
Det här är värre än kanalen. Det hade inte varit så farligt i början. Ingången var visserligen bara ett hål i marken, gömd under en platta av sten bakom några buskar, men tunneln de trillade ner i var mer än två meter hög och så bred att de kunde gå sida vid sida. Dokaius kände… Fortsätt läsa Kapitel 16: Klaustrofobi
Kapitel 14: Harir
Martian hade haft rätt. Dokaius hade aldrig tidigare varit i en stad. Han hade trott att han varit i en stad, han hade flera gånger besökt Vent, och till om med rest till Lombard en gång för länge sedan med sin mor, innan Antonius och Junia föddes. Men när han stod där på höjden tillsammans… Fortsätt läsa Kapitel 14: Harir
Kapitel 12: Doktor Martian
”God middag, min bäste herre!” Dokaius hoppade till. Han hade trott att han var ensam. ”Se så, se så. Ingenting att oroa sig över.” Dokaius vände sig om. En ung man stod och tittade på honom. Först trodde Dokaius att han såg fel, eller att händelserna han hade varit med om sedan han lämnat Dohrgården… Fortsätt läsa Kapitel 12: Doktor Martian
Ihfongard.se 