Kapitel 1: Välkommen till Dohrgården

I tiderna av mörker mellan synerna, innan hungern hade blivit för svår, tänkte Junia på hur hon hade hamnat här. På resan, på sina bröder, på de intagna. På de gröna ögonen som ännu fyllde henne med fasa.  Hon hade kämpat så hårt för att få resa. För hur kunde hon ha vetat vad som skulle hända?  Som så många gånger förut började händelserna hon mindes att spelas upp framför hennes ögon.  Hon var tillbaka, tillbaka på Dohrgården. Tillbaka där allting började.