Kapitel 3: Tjuren och vargen

”Jag måste vila en stund, annars kommer du att få fortsätta utan mig”, sa Dokaius. Han satte sig på en sten och släppte den packning han burit på ryggen. ”Vi kommer aldrig att hinna ifatt vargen, förstår du inte det?” fortsatte han. Junia stannade och vände sig mot honom. Hennes sovfäll och mantel var hopdragna… Fortsätt läsa Kapitel 3: Tjuren och vargen

Kapitel 1: Välkomna till Dohrgården

I tiderna av mörker mellan synerna, innan hungern hade blivit för svår, tänkte Junia på hur hon hade hamnat här. På resan, på sina bröder, på de intagna. På de gröna ögonen som ännu fyllde henne med fasa.  Hon hade kämpat så hårt för att få resa. För hur kunde hon ha vetat vad som skulle hända?  Som så många gånger förut började händelserna hon mindes att spelas upp framför hennes ögon.  Hon var tillbaka, tillbaka på Dohrgården. Tillbaka där allting började.