Linuto njöt av farten. Skogen for förbi, de rörde sig så snabbt att träden inte gick att urskilja. Han stod bredvid Henko vid ratten. Väringen vände sig mot honom. ”Det är ditt eget fel som var vaken mitt i natten”, sa han. ”Vadå?” sa Linuto. ”Jag vet att du är trött, men upp och hoppa.”… Fortsätt läsa Kapitel 34: Bortrövade
Etikett: Linuto
Kapitel 28: Krigsråd
”Min uppgift är inte att sätta Evangeline på tronen.” Edwin hade vaknat med ett starkt behov av att tala med Relam och genast gjort slag i saken. Nu satt han tillsammans med fältherren i dennes hus utanför den inre fästningen. Relam hade sett rejält förvånad ut när Edwin knackat på tidigt på morgonen före det… Fortsätt läsa Kapitel 28: Krigsråd
Kapitel 24: Ett kärt återseende
Relam kunde inte sova längre. Han hade vant sig vid att gå upp tidigt på morgonen sedan han börjat träna Ulder, och trots att Ulder nu var långt borta vaknade han samma tid som vanligt, ett par timmar före solen gick upp. Känslan av rastlöshet gjorde det omöjligt att somna om. Han klev upp och… Fortsätt läsa Kapitel 24: Ett kärt återseende
Kapitel 15: Inte ett spöke
Joelito kände sig vimmelkantig. Det var som om han hade sovit alldeles för länge. Var är jag? Han tittade sig omkring. Han kände igen sig, men kunde inte placera det han såg. Och hur hade han hamnat här? Han mindes hur han och de andra hade gått för att leta efter något som försvunnit. Eller… Fortsätt läsa Kapitel 15: Inte ett spöke
Kapitel 13: Ett veck i verkligheten
“Vilka är ni och vad gör ni här?” Nobog tittade på de fem människor och tre väringar som hon och Henko räddat från Cavatika. Det var en ytterst osannolik grupp att hitta på en väg som människor inte längre använde. En av dem var uppenbarligen en av kyrkans pastorer, med en paladin som livvakt. Det… Fortsätt läsa Kapitel 13: Ett veck i verkligheten
Kapitel 10: En färd i mörker
Toyie hade ingen aning om var mannen som kallade sig pastor Edwin kom ifrån. Det var som om han dykt upp från ingenstans. Hon blev inte mindre förvånad när en rödhårig kvinna i rustning och ett enormt svärd på ryggen klev fram bredvid honom, och sekunden senare en kortvuxen man med ett stort svart skägg. … Fortsätt läsa Kapitel 10: En färd i mörker
Kapitel 7: Inte vägen till Vent
Den här dimman var ett problem. Dagen gick och den vägrade att försvinna. Linuto fick svårare och svårare att hålla fast vid förvissningen om att allt var som det skulle. Joelitos ord om att den var något onaturligt som försökte leda dem vilse, som varit så lätt att ignorera när hans vän först sa det,… Fortsätt läsa Kapitel 7: Inte vägen till Vent
Kapitel 4: In i dimman
Känslan från applåderna och uppmärksamheten som gästerna på värdshuset gett honom gjorde Linuto på utmärkt humör när han vaknade följande morgon. Värdshusvärden stod vid sitt ord och bjöd dem på frukost – hon till och med fyllde Mikelotos ryggsäck med färdkost, som om de ransonerade den borde räcka till nästa morgon. Han och de andra… Fortsätt läsa Kapitel 4: In i dimman
Kapitel 2: En ovanlig tok
Det var någonting på gång. Linuto var förvisso tok, men han var långtifrån dum, och det var definitivt någonting på gång. Det var nästan aldrig Dokaius som reste till Rylander, och de gånger han gjorde det tog han alltid med sig en eller två av ”de intagna”, som tokskötarna kallade dem. Så varför skulle han… Fortsätt läsa Kapitel 2: En ovanlig tok
Kapitel 1: Välkommen till Dohrgården
I tiderna av mörker mellan synerna, innan hungern hade blivit för svår, tänkte Junia på hur hon hade hamnat här. På resan, på sina bröder, på de intagna. På de gröna ögonen som ännu fyllde henne med fasa. Hon hade kämpat så hårt för att få resa. För hur kunde hon ha vetat vad som skulle hända? Som så många gånger förut började händelserna hon mindes att spelas upp framför hennes ögon. Hon var tillbaka, tillbaka på Dohrgården. Tillbaka där allting började.
Ihfongard.se 