Kapitel 10: En färd i mörker

Toyie hade ingen aning om var mannen som kallade sig pastor Edwin kom ifrån. Det var som om han dykt upp från ingenstans. Hon blev inte mindre förvånad när en rödhårig kvinna i rustning och ett enormt svärd på ryggen klev fram bredvid honom, och sekunden senare en kortvuxen man med ett stort svart skägg. … Fortsätt läsa Kapitel 10: En färd i mörker

Kapitel 7: Inte vägen till Vent

Den här dimman var ett problem.  Dagen gick och den vägrade att försvinna. Linuto fick svårare och svårare att hålla fast vid förvissningen om att allt var som det skulle. Joelitos ord om att den var något onaturligt som försökte leda dem vilse, som varit så lätt att ignorera när hans vän först sa det,… Fortsätt läsa Kapitel 7: Inte vägen till Vent

Kapitel 4: In i dimman

Känslan från applåderna och uppmärksamheten som gästerna på värdshuset gett honom gjorde Linuto på utmärkt humör när han vaknade följande morgon. Värdshusvärden stod vid sitt ord och bjöd dem på frukost – hon till och med fyllde Mikelotos ryggsäck med färdkost, som om de ransonerade den borde räcka till nästa morgon. Han och de andra… Fortsätt läsa Kapitel 4: In i dimman

Kapitel 1: Välkommen till Dohrgården

I tiderna av mörker mellan synerna, innan hungern hade blivit för svår, tänkte Junia på hur hon hade hamnat här. På resan, på sina bröder, på de intagna. På de gröna ögonen som ännu fyllde henne med fasa.  Hon hade kämpat så hårt för att få resa. För hur kunde hon ha vetat vad som skulle hända?  Som så många gånger förut började händelserna hon mindes att spelas upp framför hennes ögon.  Hon var tillbaka, tillbaka på Dohrgården. Tillbaka där allting började.