Folk erbjöds titlar och jobb till höger och vänster, men alla verkade bara förutsätta att Linuto skulle följa med till Dohrgården och bli inlåst igen. Han tyckte inte om det alls. Att de inte förstod vad som hänt var inte så konstigt, för han fann det svårare och svårare att förklara. Men att det var… Fortsätt läsa Epilog, del 3: Tillbaka till Dohrgården
Etikett: Linuto
Kapitel 58: Linuto och Draken
Lika snabbt som paniken började, lika snabbt slutade den. Överallt stannade soldater, vände sig om, stirrade med uttryck av förvåning och förundran. Alvernas attack mot Meishur hade gett dem tillbaka något de trodde var förlorat för alltid. Hopp. Men det var inte nog. Vilka alverna än var, hade deras taktik misslyckats och de flydde från… Fortsätt läsa Kapitel 58: Linuto och Draken
Kapitel 56: Fällan och betet
Det är en fälla. Så mycket var helt uppenbart. Inga knytt syntes på eller utanför murarna. Harir verkade övergivet. Det enda som avslöjade att liv fortfarande fanns i huvudstaden var röken som steg från eldarna vid katedralen. Det var en fälla. Harir var betet. Men vad skulle hända när fällan slog igen? Nobog såg sig… Fortsätt läsa Kapitel 56: Fällan och betet
Kapitel 54: Nya rekryter
“Vi är framme.” Toyie tittade upp. Hon hade varit djupt försjunken i sina tankar och inte sett att de kommit ut ur skogen och nu hade Vent rakt framför sig. Efter Hulting, Harir och ruinerna av Vicariat såg staden mindre ut än hon mindes den. Henko sänkte farten och sista biten fram till de första… Fortsätt läsa Kapitel 54: Nya rekryter
Kapitel 53: Meishurs stora ondska
”Välkommen. Jag ville tacka dig personligen.” Herman Leo reste sig från tronen. På hans ljusblonda huvud vilade ett enkelt band av koppar med en svart sten i mitten. Tronsalen var upplyst av facklor och solens sista strålar slog in från de högt sittande fönstren. Piedestaler höll uppe krukor, förmodligen värda en förmögenhet, och på väggarna… Fortsätt läsa Kapitel 53: Meishurs stora ondska
Kapitel 51: Vad allt handlar om
Nobog hatade att vara general. Hon var bra på det, vilket var en av anledningarna till att hon hatade det. I stridens hetta höll hon sig kall och beräknande, och sände medvetet tio i döden för att rädda hundra, eller hundra i döden för att rädda tusen. På ett ögonblick avgjorde hon vilka som kunde… Fortsätt läsa Kapitel 51: Vad allt handlar om
Kapitel 49: Magus Chartsins historia
”Alla trodde att jag skulle följa i min fars fotspår.” Magus Chartsin såg inte på henne när han pratade, utan tittade ut genom fönstret mot öster. Maivi väntade på att han skulle fortsätta. ”Jag hade alla förutsättningar: jag var äldste son och jag var intelligent och hade talang. Men jag var aldrig intresserad. Varför stanna… Fortsätt läsa Kapitel 49: Magus Chartsins historia
Kapitel 47: Fiendens fiende
Yheknytten var värre. Soma-is-erems armé krossade de få gheolkrigare som vaktade östra porten och vällde in i staden. De mötte inget motstånd, men alverna varnade för att Meishur fanns där – och nordknytten. Linuto gick långt fram i armén tillsammans med Winson och Nobog. Tanken var att de förhoppningsvis skulle kunna övertyga Harirs invånare och… Fortsätt läsa Kapitel 47: Fiendens fiende
Kapitel 39: Sällskap i Linutos huvud
Det där är inte en människa. Mannen böjde sig fram och rörde vid Linutos panna och handled. En ljusblixt bländade Nobog, och när hon kunde se igen var både Linuto och mannen borta. ”Vad ...” sa Winson, men vad han sa efter det överröstades av knytten, som ropade och klappade i händerna och dansade. Nobog… Fortsätt läsa Kapitel 39: Sällskap i Linutos huvud
Kapitel 34: Bortrövade
Linuto njöt av farten. Skogen for förbi, de rörde sig så snabbt att träden inte gick att urskilja. Han stod bredvid Henko vid ratten. Väringen vände sig mot honom. ”Det är ditt eget fel som var vaken mitt i natten”, sa han. ”Vadå?” sa Linuto. ”Jag vet att du är trött, men upp och hoppa.”… Fortsätt läsa Kapitel 34: Bortrövade
Ihfongard.se 