Nobog hatade att vara general. Hon var bra på det, vilket var en av anledningarna till att hon hatade det. I stridens hetta höll hon sig kall och beräknande, och sände medvetet tio i döden för att rädda hundra, eller hundra i döden för att rädda tusen. På ett ögonblick avgjorde hon vilka som kunde… Fortsätt läsa Kapitel 51: Vad allt handlar om
Etikett: Edwin
Kapitel 48: De överlevande
Svävaren ledde reträtten. Henko styrde den med sin hela arm. Andrelia stod bredvid honom på ena sidan, Edwin på den andra. Det var de två som ledde armén nu – men armé var en missvisande term. Relam hade hållit sina beridna trupper tillbaka, och de var i stort utan förluster. I övrigt bestod de flyende… Fortsätt läsa Kapitel 48: De överlevande
Kapitel 44: Stulen seger
Äntligen tillbaka. Ett halvår efter att han senast varit i huvudstaden stod Relam åter innanför Harirs murar. Hans soldater rörde sig disciplinerat framåt, säkrade kvarter efter kvarter. Andra förde krigsfångarna ut ur staden. Relam var avlägset stolt över dem, att de behöll sitt lugnt trots att de nu hade fienden i sin makt, trots mardrömmen… Fortsätt läsa Kapitel 44: Stulen seger
Kapitel 37: Hotet från underjorden
”Relam!” Eraim Chartsins röst kom rullande ut från Harirs stadsmurar, starkare än någon röst har rätt att vara. Armén hade slagit ett järngrepp om huvudstaden för tre dagar sedan, men det här var första gången Chartsin reagerade på sin situation på något uppenbart sätt. Bortsett från slakten av Relams spejare. Relam svor för sig själv.… Fortsätt läsa Kapitel 37: Hotet från underjorden
Kapitel 36: Brevet från Mikeloto
”Godmorgon, fångvaktarn.” Antonius tittade från Johoro, som stod alldeles ovanför honom, till Petoro. Erkoro och Fredriko var också där och de höll en bunden och – som det såg ut – väldigt arg Annelie mellan sig. Förbannat! Antonius hade inte ens tänkt tanken att de intagna skulle vända och ge sig på honom. ”Upp och… Fortsätt läsa Kapitel 36: Brevet från Mikeloto
Kapitel 32: Toyies uppgift
De drog fram som en svärm gräshoppor. Där den kungliga armén passerat fanns ingenting att äta eller dricka på flera kilometer i vardera riktning. Tystnaden var total, alla djur och fåglar hade flytt långt från den plötsliga invasionen av människor. En så stor truppstyrka hade inte rört sig söderut sedan slutet på tredje knyttkriget. Relam… Fortsätt läsa Kapitel 32: Toyies uppgift
Kapitel 28: Krigsråd
”Min uppgift är inte att sätta Evangeline på tronen.” Edwin hade vaknat med ett starkt behov av att tala med Relam och genast gjort slag i saken. Nu satt han tillsammans med fältherren i dennes hus utanför den inre fästningen. Relam hade sett rejält förvånad ut när Edwin knackat på tidigt på morgonen före det… Fortsätt läsa Kapitel 28: Krigsråd
Kapitel 24: Ett kärt återseende
Relam kunde inte sova längre. Han hade vant sig vid att gå upp tidigt på morgonen sedan han börjat träna Ulder, och trots att Ulder nu var långt borta vaknade han samma tid som vanligt, ett par timmar före solen gick upp. Känslan av rastlöshet gjorde det omöjligt att somna om. Han klev upp och… Fortsätt läsa Kapitel 24: Ett kärt återseende
Kapitel 15: Inte ett spöke
Joelito kände sig vimmelkantig. Det var som om han hade sovit alldeles för länge. Var är jag? Han tittade sig omkring. Han kände igen sig, men kunde inte placera det han såg. Och hur hade han hamnat här? Han mindes hur han och de andra hade gått för att leta efter något som försvunnit. Eller… Fortsätt läsa Kapitel 15: Inte ett spöke
Kapitel 13: Ett veck i verkligheten
“Vilka är ni och vad gör ni här?” Nobog tittade på de fem människor och tre väringar som hon och Henko räddat från Cavatika. Det var en ytterst osannolik grupp att hitta på en väg som människor inte längre använde. En av dem var uppenbarligen en av kyrkans pastorer, med en paladin som livvakt. Det… Fortsätt läsa Kapitel 13: Ett veck i verkligheten
Ihfongard.se 