Slaget är över och fienden besegrad. Men vad var det egentligen som hände, och hur kan livet någonsin återgå till vad det en gång varit?
Etikett: Edwin
Kapitel 56: Fällan och betet
Det är en fälla. Så mycket var helt uppenbart. Inga knytt syntes på eller utanför murarna. Harir verkade övergivet. Det enda som avslöjade att liv fortfarande fanns i huvudstaden var röken som steg från eldarna vid katedralen. Det var en fälla. Harir var betet. Men vad skulle hända när fällan slog igen? Nobog såg sig… Fortsätt läsa Kapitel 56: Fällan och betet
Kapitel 55: Drottning Evangeline
“Välkommen in”, sa Evangeline när hon såg Junia stå i öppningen på tältet. “Du ville träffa mig”, sa Junia. “Jag har en resa framför mig”, sa Evangeline. “Och jag vill att du följer med.” Junia förstod att hon pratade om resan till flyktingarna från Harir, som gömde sig i skogarna norr om huvudstaden. Men hon… Fortsätt läsa Kapitel 55: Drottning Evangeline
Kapitel 51: Vad allt handlar om
Nobog hatade att vara general. Hon var bra på det, vilket var en av anledningarna till att hon hatade det. I stridens hetta höll hon sig kall och beräknande, och sände medvetet tio i döden för att rädda hundra, eller hundra i döden för att rädda tusen. På ett ögonblick avgjorde hon vilka som kunde… Fortsätt läsa Kapitel 51: Vad allt handlar om
Kapitel 48: De överlevande
Svävaren ledde reträtten. Henko styrde den med sin hela arm. Andrelia stod bredvid honom på ena sidan, Edwin på den andra. Det var de två som ledde armén nu – men armé var en missvisande term. Relam hade hållit sina beridna trupper tillbaka, och de var i stort utan förluster. I övrigt bestod de flyende… Fortsätt läsa Kapitel 48: De överlevande
Kapitel 44: Stulen seger
Äntligen tillbaka. Ett halvår efter att han senast varit i huvudstaden stod Relam åter innanför Harirs murar. Hans soldater rörde sig disciplinerat framåt, säkrade kvarter efter kvarter. Andra förde krigsfångarna ut ur staden. Relam var avlägset stolt över dem, att de behöll sitt lugnt trots att de nu hade fienden i sin makt, trots mardrömmen… Fortsätt läsa Kapitel 44: Stulen seger
Kapitel 37: Hotet från underjorden
”Relam!” Eraim Chartsins röst kom rullande ut från Harirs stadsmurar, starkare än någon röst har rätt att vara. Armén hade slagit ett järngrepp om huvudstaden för tre dagar sedan, men det här var första gången Chartsin reagerade på sin situation på något uppenbart sätt. Bortsett från slakten av Relams spejare. Relam svor för sig själv.… Fortsätt läsa Kapitel 37: Hotet från underjorden
Kapitel 36: Brevet från Mikeloto
”Godmorgon, fångvaktarn.” Antonius tittade från Johoro, som stod alldeles ovanför honom, till Petoro. Erkoro och Fredriko var också där och de höll en bunden och – som det såg ut – väldigt arg Annelie mellan sig. Förbannat! Antonius hade inte ens tänkt tanken att de intagna skulle vända och ge sig på honom. ”Upp och… Fortsätt läsa Kapitel 36: Brevet från Mikeloto
Kapitel 32: Toyies uppgift
De drog fram som en svärm gräshoppor. Där den kungliga armén passerat fanns ingenting att äta eller dricka på flera kilometer i vardera riktning. Tystnaden var total, alla djur och fåglar hade flytt långt från den plötsliga invasionen av människor. En så stor truppstyrka hade inte rört sig söderut sedan slutet på tredje knyttkriget. Relam… Fortsätt läsa Kapitel 32: Toyies uppgift
Kapitel 28: Krigsråd
”Min uppgift är inte att sätta Evangeline på tronen.” Edwin hade vaknat med ett starkt behov av att tala med Relam och genast gjort slag i saken. Nu satt han tillsammans med fältherren i dennes hus utanför den inre fästningen. Relam hade sett rejält förvånad ut när Edwin knackat på tidigt på morgonen före det… Fortsätt läsa Kapitel 28: Krigsråd
Ihfongard.se 